Känner mig så jävla övergiven. Visst jag har vänner närmare bestämt 2. Finns några andra men vet inte var jag har dem, känns som om de inte vill träffa mig. Det kanske är fel att tänka så men det e så det känns, visst de kanske har saker att göra på vardagarna men helgerna då. När jag var mindre hade jag alltid kompisar att vara med men nu....... 

Ja jag e jävligt deprimerad just nu, jag vet att det kanske e bättre att prata med dem istället för att älta, men detta e sådan jag är. Jag ältar hela tiden, tycker de att jag är för mycket, e det därför de inte vill vara med mig.

Visst jag vet att jag kan vara jävligt jobbig ibland men e det så, så säg till.

*pust*

Nä här ska det bli ändring, jag ska åka till gymet imorgon och skita i allihopa!

Alltså för ett litet tag sedan så spelade jag, suzana och anna rock band, och anna somnade medan hon spelade gitarr men hon förlorade inte utan fortsatte spela medan hon sov!!! Spelar RB i sömnen det e nog något nytt, eller vad säger ni? Skulle fan tagit kort!!!

Jaha, idag har det inte hänt allt för mycket :P

Varit på apoteket och biblioteket, sen har jag städat mitt rum, tittat på film, gått igenom skivor som jag hittade i mitt rum med en massa filmer på. Som sagt det har inte hänt för mycket.

Har funderat mycket på vad jag ska hitta på, på fredag. Är ensam hemma då, kanske ska beställa hemkörd pizza :P

Och sen ha en mysfredag :P

Igår låg jag i sängen hela dagen :P . Fan vad skönt! hehe

Men jag borde nog inte göra sånt, svårt att komma igång dagen efter, så idag har jag också bara legat i sängen.

Men pappa kom hem idag så imorgon så kommer man upp i alla fall.

Det är ganska svårt att fatta hur jag mådde för fem år sedan. Jag levde praktiskt taget i sängen i 2 månader.

Kanske ska ta det från början för er som läser denna blogg och inte känner mig. År 2000 dog min brorsa efter att ha varit sjuk i blodcancer i ett halvår, 2 år senare fick vi reda på att min mamma hade fått en hjärntumör, de två åren hon var sjuk så var det jag som fick ta hand om henne, tänker inte gå in på det så mycket men tänk er de saker man måste göra med en bäbis, det fick jag göra för min mamma. Hon dog 1 september 2004, en vecka innan jag fyllde år, hon begravdes på min födelsedag, under tiden hon var sjuk gick jag i gymnasiet, har fått berättat i efterhand att jag såg ut som ett spöke de åren, nollställd. Kort efter det så drabbades jag av depression, panikångest, social fobi, agora fobi. Det var då jag blev sängliggande i 2 månader, åkte till vårdcentralen ett antal gånger och de letade efter "fysiska" fel på mig men hittade inget, sen var det ungefär som om de bara: Nä vi kan inte hitta något fel, hej då.

Jag har mycket att tacka min pappa för, han drog mig till coop forum när han skulle handla, jag gick runt på coop forum och hade dödsångest, så kändes det. Sen så började jag gå tillbaka till skolan, pappa körde mig dit och i början satt han i bilen och väntade på mig. En tid senare klarade jag att ta bussen hem. Allt gick bara bättre och bättre, jag tog studenten, fick gå någon termin extra för att ta igen det jag hade missat och inte klarat av. Ett tag efter det blev jag inskriven på något som heter Allt under ett tak, ett ställe där det är rehabilitering och sysselsättning. Jag gick där i 2 år, allting fortsatte att gå bättre. Vid denna tiden kunde jag ta bussen både dit och hem. Efter det så gick jag en kurs som heter framsteg, där man får coaching och motivation inför arbetslivet, man fick också lära sig att skriva cv och personligt brev, efter denna 8-veckors kurs så blev jag inskriven i något som kallas samverkan mellan myndigheter, där jag ska få tag i en arbetsplats att arbetspröva på. Där är jag nu. Har bara varit inskriven några veckor så har inte fått någon plats än.

När jag tänker tillbaka på denna tid så känns det inte som om det har tagit 5 år. Nu klarar jag att åka och handla själv, ta mig till olika platser m,m,

Jag tänkte att jag skulle skriva detta för att om det kanske är någon som är i den situationen jag var, som läser denna blogg så ska den veta att det blir bättre, man blir aldrig frisk från panikångest men man lär sig att leva med den.

Och jag tycker att jag har lärt mig det ganska bra. Om det är en person som träffar mig nu och inte har träffat mig innan vet inte vad jag har gått igenom och kan inte se det på mig, jag är en helt normal person nu.

Jaha, då ligger man i sängen med feber då, inte så hög feber men ändå, en halv grad i feber känns.

Idag har jag varit med pappa och handlat, först ÖB sen K-rauta, det var efter det som jag kände att jag inte riktigt var frisk. Men men orkar inte skriva mer nu. Tingeling!

Håller på att däcka i sängen, kanske borde gå ut med balder och sen krypa till kojs. Natti natti! Tingeling!

Har precis kommit hem efter att ha simmat på sannarpsbadet, ganska gött att göra det på sen eftermiddag. Innan jag körde och simmade så städade jag lite, hann inte så mycket, får gör mer imon. Så imon ska jag köra och lämna CV och personligt brev till Grizzly och sen ska jag städa, sen vid fem, halv sex kör jag och simmar igen. Tingeling!

Ny dag innebär nya äventyr, denna dagen har innehållit:

Jag gick upp kvart i ett!!! Pappa lät mig sova väldigt länge. Okej, han fick knacka tre gånger på dörren :P

Tog ut balder i trädgården, Käkade frukost (en macka med honung, mums), körde till Grizzly för att fråga om arbetsprövningsplats, han sa att de inte hade behovet just nu men att han ville gärna ha mitt personliga brev och CV. Jaha tänkte jag och åkte hem. Satte mig vid datorn hemma och skrev dem, körde sedan till vallås bibliotek där jag sitter nu. Har ingen färg i skrivaren hemma så fick skriva ut här. Kostar ändå bara en krona per papper, ganska överkomligt, eller hur? Men men, ska se om jag hittar någon bra bok att låna nu, hörs senare idag. Tingeling!