Sitter hemma och lyssnar på Ljuset av ditt hjärta av Stephenie Meyer(Ljudbok), fan vad avslappnande. :P

Denna veckan ska jag öka tiden på arbetsprövningen, de två veckorna som gått jobbade jag från 9-11, denna veckan lägger jag på en timme på måndagen, onsdagen och fredagen, sen nästa vecka är det hela veckan 9-12.

Så igår och imorgon ska jag vara över lunchen(fredag oså) ungarna äter ganska bra för att var så unga.

Men mina panikångestattacker e inte över, fick en när vi satt och sjöng, men det var ingen som märkte det, jag andades ur den. Men det e ändå lite irriterande, jag har varit utan dem ganska länge och sen pang bom så kommer den ingen på en väldigt avslappnande plats.

Förlåt att jag bryr mig,

förlåt att jag stör,

förlåt att jag älskar dig såsom jag gör.

Men låt mig få hoppas,

låt mig få drömma,

för det är inte så lätt att gå vidare och glömma.

Jag vet att det är över,

jag hade min chans,

jag vet att det sen länge är slut på vår romans.

Men låt mig få minnas,

för lita på mig,

för eller senare glömmer jag dig.

Det är okej att komma fram nu.

Det finns ju "någon" för alla.

Jag vill att min "någon" ska komma fram nu, less på att vänta.

Snälla.....