Envägskommunikation är skitbra när man ska prata ut om saker.

Ett, två, tre så slutar den andra personen att skriva. Kul, blir frustrerad. Men men.

Skönt att praktiken börjar nästa vecka så man får lite tid att tänka.

Känns som om det blir fel hur jag än gör.

Har inte en aning hur jag ska behandla dig imon.

E jag tyst och ignorerar dig, så e det väl fel.

Låtsas jag som om inget har hänt, så e väl det fel också.

Borde väl göra som, en jag pratade med igår sa, att jag skulle göra och bara skita i alltihopa.

Varför håller du på så här?

Du sa att du inte skulle nämna några namn eller attackera någon, men du tittade på alla i klassen utom mig.

Sen efter lektionen så ville du inte prata med mig.

Inte konstigt att jag känner mig attackerad av dig.

Blev jäkligt sårad och fattar inte vad jag har gjort.

Förra gången så blev vi vänner igen och pratade igenom och jag sa att blir jag för mycket så e det bara att säga till.

Först är du glad och vi skrattar och tykar oss mot varandra och har allmänt kul, tror jag iaf.

Men jag kanske har förstått allting fel.

 Och när du blir så här ledsen så tror ju klasskamraterna att jag mobbar dig eller något.

Började gråta när jag kom hem, allting släppte.

E ju rädd att alla i klassen ska vända mig ryggen eller frysa ut mig, för de tycker att jag är elak mot dig. 

Mitt psyke klarar inte av sånt här.

Kämpar fortfarande med min depression, och ibland kan det vara svårt att vinna emot den.

Har varit 14 gånger på gymmet nu och det börjar äntligen märkas på vågen. YES!!!!! :P  Har blivit lite efter med träningen nu, tränade inte lördag eller idag. Älsklingen är sjuk och det e inte kul att träna själv men på torsdag ska jag på bodybalance och sen yoga på lördag om jag inte har jättemkt träningsvärk.